Kan det bli för mycket?
Jag vet inte vad det är med mig, jag kan bara inte förstå. Vad är det egentligen jag tänker, hur fan kan en människa vara funtad på detta vis?
Jag måste typ ha ett otroligt överskott på onödiga känslor eller nått. Fast egentligen är det inte det som är felet. Jag tänker nog fel, eller på fel saker, fast det är nog fel saker på fel sätt. I vilket fall så blir resultatet dåligt.
Problemet ligger mest i att jag inte kan glömma. Jag vil minnas det som va bra, men inget gott som inte har nått ont med sig. Eller vad är det man brukar säga? Jag vill i alla fall inte glömma även ifall jag skulle må bästa av att inte tänka på det. Men är man en jävla känslo egoist så får man väl skylla sig själv?
Jag vill inte att han ska vara nått problem längre, jag vill bevisa för mig själv att jag har gått vidare och klarar mig själv. Tredje gången gillt säger man väl? Va fan är det som gör det så jävla svårt att släppa taget. Jag vill inte ha nått mer med detta att göra så varför tynga ner mig själv med detta jävla trams? Va fan blir bättre av att älta gamma skit som ändå inte vill brinna? Är man glad så visar man det. Är men sur så märker folk det. Men när man är lesden så bär man på allt inom sig till bägaren fyllt över kanten, och i mitt fall är det alltid vid helt fel tillfälle. Varför kan man då inte gå runt och visa folk att man råkar vara lite ledsen eller nere istället för att gå runt å låtsas som ingenting?
Fan va allt är cp ibland. Vi har la förfan känslor för att visa vad vi känner?! Inte för att hålla dom inne å låtsas att vi är stenar allihop. Men negativa känslor smittar lika mycket som possetiva så om nån går runt och är ledsen så blir ju alla ledsna och ingen vill väl gå runt å vara ledsen heller.
Jag tror att jag har tappat bort i mitt babbel vad jag egentligen ville uttyrcka, Känslan av att misslyckas. (Helt cp tankegång om det men det är liksom mina tankar som skrivs ner så det kan ju bero på det). I alla fall tycker jag att ett gammal, trasigt, förutbestämt misslyckat förhållande som käns som en enda lögn inte borde få ha så stor inverkan på ens liv.
Men jag ska gå vidare, måste bara hitta mitt mål. Va fan nu det skulle vara för nått.
Men nu ska jag sova. Måste upp tidigt till skolan imorn för att inte missa daten denna veckan oxå ;). Sen bär det av till POLEN!!!!!!! Längtar.
Jag måste typ ha ett otroligt överskott på onödiga känslor eller nått. Fast egentligen är det inte det som är felet. Jag tänker nog fel, eller på fel saker, fast det är nog fel saker på fel sätt. I vilket fall så blir resultatet dåligt.
Problemet ligger mest i att jag inte kan glömma. Jag vil minnas det som va bra, men inget gott som inte har nått ont med sig. Eller vad är det man brukar säga? Jag vill i alla fall inte glömma även ifall jag skulle må bästa av att inte tänka på det. Men är man en jävla känslo egoist så får man väl skylla sig själv?
Jag vill inte att han ska vara nått problem längre, jag vill bevisa för mig själv att jag har gått vidare och klarar mig själv. Tredje gången gillt säger man väl? Va fan är det som gör det så jävla svårt att släppa taget. Jag vill inte ha nått mer med detta att göra så varför tynga ner mig själv med detta jävla trams? Va fan blir bättre av att älta gamma skit som ändå inte vill brinna? Är man glad så visar man det. Är men sur så märker folk det. Men när man är lesden så bär man på allt inom sig till bägaren fyllt över kanten, och i mitt fall är det alltid vid helt fel tillfälle. Varför kan man då inte gå runt och visa folk att man råkar vara lite ledsen eller nere istället för att gå runt å låtsas som ingenting?
Fan va allt är cp ibland. Vi har la förfan känslor för att visa vad vi känner?! Inte för att hålla dom inne å låtsas att vi är stenar allihop. Men negativa känslor smittar lika mycket som possetiva så om nån går runt och är ledsen så blir ju alla ledsna och ingen vill väl gå runt å vara ledsen heller.
Jag tror att jag har tappat bort i mitt babbel vad jag egentligen ville uttyrcka, Känslan av att misslyckas. (Helt cp tankegång om det men det är liksom mina tankar som skrivs ner så det kan ju bero på det). I alla fall tycker jag att ett gammal, trasigt, förutbestämt misslyckat förhållande som käns som en enda lögn inte borde få ha så stor inverkan på ens liv.
Men jag ska gå vidare, måste bara hitta mitt mål. Va fan nu det skulle vara för nått.
Men nu ska jag sova. Måste upp tidigt till skolan imorn för att inte missa daten denna veckan oxå ;). Sen bär det av till POLEN!!!!!!! Längtar.
Sol och snö, vill inte dö
Kommentarer
Trackback
