Några tankar
Jag vet att jag verkligen svek henne ett par gånger den veckan och jag är redo att ta mitt "straff" som antagligen aldrig kommer. Men är man funntad som jag behöver man nått sånt för att fatta att man inte kan hålla på så som jag gör. Fast å andra sidan vet jag egentligen inte om det hjälper så mycket det heller. Jag menar, se bara hur bra pappa har lyckats med mig. Jag gör fortfarande det jag känner för även ifall jag vet att det är fel, fråga inte varför jag bara funkar så helt enkelt.
Jag är inte hjärtlös eller ointresserad av hur mina handlingar påverkar mina nära. Jag är bara mer eller mindre oförmögen att känna medlidande i de stunder då jag behöver känna att jag också duger.
Helt rubbad tankegång jag vet mend et är så det funkar, alla har sina svagheter och jag har mina på fyllan för det mesta.
Now I'm done
Sådant man inte förstår
Dock kan man lugnt säga att jag har väldigt mycket annan skit i mitt liv som heller inte borde behöva vara där. Men alla har vi våra mörkahemligehter och det ska vi väl få ha också? Men när det börjar bli svårt att skilja på löner och sanning borde man nog tänkta till lite.
Dock har jag börjat lära mig att det inte tjänar nått till i längden att ljuga, det blir bara jobbit för en själv och tillslut åker man dit ändå. Det har jag fått lära mig av min käre far, har svårt att tänka mig det men den mannen har faktiskt lyckats lära mig någonting i alla fall. Och inte nog med det, han lärde mig också att ärligheten uppskattas även ifall sanningen inte är det som man kanske vill höra just i det ögonblicket som man får höra den. Men precis som det mesta så är uppskattas den i längden. Det är bättre att tänka långsiktigtoch inte bara gå på impulser som jag brukar göra.
Men hur ska man veta att personen ifråga inte tar mer skada av att få veta sanningen än av att få vandra runt i sin värld? Det sista man vill göra är väl att såra någon annan. När är det rätt och fel att berätta hur saker och ting egentligen ligger till? Eller är det upp till var och en av oss att ta reda på sanningen själva?
Jag får panik på mig själv för jag dras åt olika håll hela tiden:( Jag vill inte bli hatat för att jag gjorde nått (eller inte gjorde nått) som jag trodde var rätt som visade sig vara fel i andras ögon. Men hur förklarar man för nån hur något är när personen har en helt annan bild på saken än en själv? Hur snäll ska man vara egentligen, man kan ju inte bara säga det rätt upp å ner men man kan ju inte skita i att säga det heller får då blir det ju fel med:S
Fan vilket dilemma jag har, känns som att alla mina alternativ betyder att någonting förstörs. Vad gör man då egentligen?
Now I'm done
Arbete och mer arbete
Men det får vänta ett tag till, först måste jag bli klar med min packning till Frankrike. Det är ju trotts allt bara två dagar kvar tills vi drar iväg med bussarna:S Så denna dagen tillägnar jag min stora tvätthög som jag har plockat ihop för att få tag i nått rent att ta med mig.
Och jag måste komma på ett sätt att ta mig in till stan ikväll för jag blir så ledsen om jag inte får festaloss lite innan Frankrike. Jag har nämligen av svag känsla för att det inte komer bli så mycket röjj där som vi hoppas på. Men man vet aldrig och man ska inte dra några förhastade slutsatser. Förra året blev det ju nått som amn skulle kunna likna vid fest... Eller i alla fall om man kan säga att det är fest när mina fyra rumskompisar dricker vin och bli lite lulliga och en lärare kommer in och lär oss en asrolig vin-visa. Men efetrsom jag inte dricker vin och vi inte hade nått att blanda spriten med så drag jag iväg till rumsgranarna nykter som jag var^^
Tyvärr är Frankrike vinetsland och olyckligt nog dricker inte jag så mycket vin:( Men det blir nog bra, de måste ju sälja sprit någonstans tycker man.
Now I'm done
Lite kväll...
Sitter och lyssna på en asskön låt - Whiskey Lullaby. Dock vet jag knappt vad den handlar om, hehe känns så typiskt mig på nått sätt :P
Sitter och funderar på om höjdpunkten i sommar ska bli Emmabodafestivalen eller om det får bli nått spontant som eventuellt inte blir av...Och med de två alternativen i min hand kan jag ju bara säga att Emmaboda känns jävligt tungt. Men frågan är då bara hur vi ska ta oss dit och vilka "vi" blir. Sen är frågan om man ska åka buss eller om man orkar åka bil och vem som ska köra och bla, bla, bla. Tankarna är många och natten är kort. Fast nätterna är inte till för att tänka på sånna här saker för de måste diskuteras och det är väldigt svårt att diskutera nått med andra när man är helt själv, fast det är gansja svårt att diskutera själv också får jag nog säga. Kan vara svårt att få in fler åsikter ibland, dock tycker jag att jag är ganska dunktig på att diskutera med mig själv vill jag påstå^^
Egentligen borde jag ha ägnat denna kvällen åt att läsa klart Främlingen och skriva klart essän om den till svenskan och skriva klart min rapport till Aaternativ medicinen. Meeen, att göra det som jag borde göra är inte ritkigt mig grej. (Världens sämsta ursäkt som jag kör med jämt för er som inte visste det). Men jag har fixar fram en låt som jag ska ha till min körtenta som ska avverkas imorgon. Hoppas att det går bra *håller tummarna*
Just nu är det många tankar som snurrar i huvudet kring balen och studenten och allra minst Frankrike som står närmast på listan på saker att avverka. Jag undrar hur det kommer gå där:O hoppas att de vill prata lite engelska med oss för annars är jag dödens. Fast å andra sidan är min engelska kass så jag är la dödens i alla fall. Aja jag får la använda mitt otroliga kroppsspråk istälelt ;) Det ska ju i alla fall vara likt världen över (förutom den lilla detaljen dårå att olika länder har olika syn på kvinnligt och manligt och frigörelse och grejer).
Men eftersom jag ändå inte llyckas göra något vettigt just nu tänkte jag gå och lägga mig i tid för en gångs skull eftersom de senaste veckorna har det blitt ganska sent.
Puss på er alla
Now I'm done
Framtiden...
Just nu snurrar tankarna kting vad jag ska ta mig till om en månad när Frankrikeresan är över balen är gådd och studenten är ett minne för livet och jag kommer hem från resan till Cypern med Elin och teknikarna... Vad ska jag ta mig till då undrar jag. Inte fått något sommarjobb och än så länge har jag inget i höst och inga skolor har det blitt av att bry sig om att söka till heller. Hur ska en människa som jag orka klara av det riktiga livet utanför skolans väggar av trygghet?
Skolan har ju trotts allt var en enormt stor del av mitt liv i typ 12 år! :O
Det är nästan läskigt när man tänker på det, och ändå funderar jag på att plugga ännu mer?! Det är väl den sjukaste av nått med tanke på hur fruktansvärt dålig jag är på att ta ansvar och arbeta själv och speciellt med tanke på hur skoltrött jag är. Men det är som jag säger: människan är en konstig varelse.
Men precisi som förra sommaren så hoppas jag verkligen på att denna kommer bli något minnesvärt och att även ifall jag inte har så mycket pengar kommer kunna göra massa kul saker. Och jag hoppas extremt mycket på att alla kompisar inte ska jobba ihjäl sig hela sommaren så att jag kan få fördriva lite tid med dom.
Måste börja planera lite saker nu känner jag annars är jag rädd att det aldrig kommer att bli av :O
Now I'm done
Everyone need someone to takl to
Vältigt mycket härligt folk var det också och sånt tycker vi om :D så verkligen thumbs up för det här (Y). Dock kunde det ju vart lite mera dans, men eftresom jag bara sprang runt så missade jag alla de roliga stunderna när det var mycket folk på dansgolvet så jag får väl skylla mig själv lite gran. Men bra kväll var det i alla fall :)
Dock fick jag för mig av nån anledning att jag skulle skicka massa sms och ringa runt till folk så jag känner att det var kanske inte det bästa jag gjort för nu måste jag fylla på mobilen igen :( och av nån konstig anledning fick den fnatt några gånger under kvällen och hängde sig och visade lite konstiga symboler och gjorde inte riktigt så som jag ville.
Men allting har ju tyvärr ett slut och denna kvällen tyckta vi att festen tog slut lite väl tidigt, klockan var nog bara tolv elelr ett när vi började så sakta vandra vår lilla väg hem mot Sannas lägenhet där vi skulle sova (bara hon och jag för en gångs skull). Vi hade följe med Emelie och några en bit och när de hade lämnat oss så gick vi förbi en sån där trekantig sak med reklam på. Och då fick vi den extremt roliga ideen att vi skulle ta ner var sin reklamplansch (det var GBgubben och glass på så vi var ju så illa tvugna liksom). Och när vi stog där och trog och rev och hade oss och tillslut hade dragit loss två stycken och skulle bära iväg de stora rullarna så kom en securitasbil och körde förbi oss :O
Vi blev ju då lite rädda så vi bara släppte rullarna och började gå vår väg där ifrån, men den körde bara förbi oss så vi tog upp rullarna igen. Sen lite senare kom den igen och då fortsatte vi bara gå med var sig rulle stor som en enorm matta under armen men den sket i oss än en gång :P
Väl framme hos Sanna började vi flörta lite med en granne till henne, som vi trodde hade efterfest så vi bjöd in oss själva dit. Så efter att vi dumpat reklamgrejerna hos Sanna trippade vi över till honom men väl där visade sig att det bara var två pers där och de spelade mest dålig musik. Så vi slog oss ner i hans soffa och tog mer eller mindre över datorn och spelade vår musik istället :P
Det var rätt kul men det berodde nog mest på att vi var trött och inte ritkigt orkade fatta va vi sa, ibland fanns det inte nått riktigt sammanhang i det vi sa. Eller framför allt i det jag sa...fast jag skrattade ju mest dock :P Fast det var inte så kul egentligen. Men jag antar att det är så det är att vara socialt missanpassad, när man inte kan prata så skrattar man istället. Dock blev inte vår visstelse där så lång varig tror jag, vi gick väl hem efter en timme eller nått.
Sen hände nått av det bästa på hela kvällen. Äntligen fick jag lätta på mitt hjärta och klaga och prata och kasta ut funderigar i luften utan att nån dömde mig. När vi skulle sova hade Sanna och jag ett ritkigt tjejsnack om verkligen ALLT. Det var så skönt att äntligen kunna få säga saker som jag verkligen inte akn förstå och få reflekterna med nån annan varför man gör saker som man egentligen inte är säker på varför man gör dem. Dock blev jag tyvärr inte myclet klokare denna kvällen men det var ändå skönt att få dela ovisheten med nån annan.
Now I'm done
Påsk
De senaste två åren har jag firat påsk långt borta nära havet på ett ställe som heter Orust, tillsammans med en helt underbar hop med människor. De var galna, tokiga och helt underbara, och de gjorde vistelsen där så fruktansvärt mysig och hemtrevlig trotts att jag knappt kände dem. Men den släkten lär jag aldrig få träffa igen :(
Det är inte mycket jag saknar från det förhållandet (eller kanske egentligen men det skulle jag aldrig erkänna) men just denna påsktraditionen när hela släkten åker ut till stugorna på Orust och käkar mat så man tror att magen ska sprängas och efetrdet trycker i sig massa godis och bara umgås och har trevlig är något som jag saknar lite smått när jag inte får vara med om det. Egentligen tycker jag inte om att ha massa människor runtomkring mig dygnet runt och aldrig få vara ifred, men det behövdes inte där även ifall det var trångt och massa folk. Dock var det ju bara några dar men det var fullfart typ hela tiden så man han inte tänka så mycket på att jag är en fruktansvärt osocialmänniska som inte kan komunisera som normala människor kan.
Den gemenskapen som de har i sin släkt känner inte jag att vi har i våran, det är tråkigt. De var så varma och underbara hela bunten och vi är inte alls sånna.
Aja man han inte få allt och man kan inte behålla saker för evigt....
Imorn är det i alal fall dags för årest först grillning...elelr andra blir det visst. Vi grillade ju när vi firade Tina som fylde 20 förra lördan under Gällstámilen. Det var väldigt roligt =)
Imorn ska det visst vara maskerad också och jag vet inte ritkgit vad jag ska vara än :O
Funderar på om jag sk vara Fiona i Schreek (eller hur det stavas) eller nått annat. Vi får se vad det blir imorn.
Nu ska jag i alla fall sova. Godnatt alla människor
Nowe I'm done
Lärarmakt....
Jag vet inte ritkigt vad jag ska säga...mer än att jag hatar det där med betyg och rädslan för att bli sänkt bara för att man inte tycker som läraren i alla situationer. Fast först inna jag talar om hur arg jag är måste jag tala om en väldigt positiv sak, elelr egentligen är den mest bara överraskande men i alla fall. Förra veckan hade vi prov i alternativmedicin och jag hade knappt kunnat öva ett skit. Så där sattt jag då i klassrummet förra tisdagen och skulle svara på massa frågor, och jag måste varkligen inte kunnat någonting för på vissa frågor fattade jag inte vad läran frågade efter :O.
Men som det lilla genit jag är så lyckades jag ändå få G trotts att jag knappt kunnat svara på hälften av alla frågot på provet. Snacka om att jag blev glad då^^
Och nu tillbaka till mitt problem. Som vanlig gäller det Jan...*nu gapar alla av förvåning* Jag tål verkligen inte hans sätt att jobba ibland, eller snrare hans metoder för att få sina elever att jobba. Idag gav han mig skuldkänslor för att jag skulle ge med mig och stanna en timme längre och jobba än vad jag egentligen hade tid med enligt mig själv.
Som vanligt är jag ju ute i sista minuten och har inte börjat skriva på svenska talet som jag ska hålla på onsdag...känns som att det verkligen är dags att kludda ner nått nu.
GHAAA!!! Jag önska att jag bara kunde få ställa mig framför Jan och säga precis vad jag tycker om honom och hans sätt att regisera och hur jag skulle vilja ha det. Men jag är för feg för det, rädd för att det av någon anledning skulle kunna påverka mitt betyg. Hur det nu skulle gå till eftersom lärarens relation med eleven inte väger in i betyget. Men man vill ju inte vara en jobbig elev, och jag är också rädd för att jag inte ska få MVG i denna kursen, har fått MVG i alla andra teater-kurserna så vill hemskt gärna ha det i den sista också såklart.
Men nu ska jag strax försöka sova. Men först ska jag läsa lite manus, måste sätta den där jävla texten snart. Är ju fan premiär om bara 4 dagar! :S
Now I'm done
Latdag
Och i fredags var jag fruktansvärt sur och förbannad på Jan för att han tvingade oss att komma till skolan på en lördag! Det var minst sagt motit att gå upp klockan 8 en lördag morgon för att åka till skolan. Men när vi väl var där var hela teater gänget (elelr de som var där) så glada och possitiva att 4 timmar gick som en dans. Och inte nog med att det gick fort och var roligt, det känndes så sjukt bra oxå för jag tyckte att jag hitatde min roll och alla sa att jag var asbra :D
Då blir man verkligen glad. Och inte nog med det, efter vårt hårda arbete tog Jan (läraren) med oss ner till Cafe Torg stället. Eller det var väl egentligen vi som tog med oss honom dit men i alla fall, det var på skolans bekostnad. Och jag börjar under om inte skolan borde sätta stop för Jans frikostighet när det gäller att köpa in saker till teatern och allt annat :S
Men det är ju inte mitt problem att ta tag i. Jag borde istället ta tag i svenska talet som måste skrivas till på onsdag för då ska jag nämligen hålla föredrag inför klassen och då skulle det ju kännas bra om jag visse vad jag skulle säga i 5 minuter. Och jag borde ta tag i manuset och och sätta de sista replikerna, och lära mig vart de repliker jag redan kan, ska sitta. Men jag hoppas att det löser sig tills fredag.
Förövrigt är jag en glad lite tös idag och jag såg en hemsk film igårkväll "Säg att du älskar mig". En fruktansvärd film som jag inte tror att jag kommer se igen. Jag mådde illa och grät och fick ont i hela kroppen när jag såg den. Den berörde verkligen. Så om du skulle känna att du vill gråta men inte kan just för tillfället så ska du se den för den går knappt att se utan att gråta en skvätt för att den är så hemsk.
Fast jag är ju lite en ett känslovrak så det är väl inte så konstigt att jag lipar till den filmen där jag satt alldeles ensam i soffan på natten.
Now I'm done
Sista minuten
Nu känns det nästan som att det är en ny intensivvecka som börjar. Dock kommer denna inte alls vara lite kul som de 3 föregående. Jag ser inte alls framemot att öva och repetera "Petra von Kants" alla lediga timmar denna veckan. Jan, våran teaterlärare, har tagit all glädje i teatern ifrån mig. Det är inte alls lika kul att jobba med honom som det var att jobba med Birgitta. Egentligen jobbar de inte på så olika sätt så jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som han gör fel.
Men jag hoppas att jag på nått sätt lyckas ändra inställning till detta arbetet innan det tar knäcken på mig totalt. Saker man inte finner någon glädje i att göra får mig bara att sätta upp massa spärrar och just nu är det inte läga för masa spärrar. Vet inte hur många gånger jag närstan börjat lipa idag för att jag inte vill att det ska bli måndag :O
Now I'm done
Musikal Premiär!
Igår kväll när vi hade vårt sista genrep känndes det som att allt flöt på ritkigt bra, vi var aningen energilösa och så men annars så gick det rätt bra tycker jag. Fast egentligen så ska genrepet gå dåligt för då kommer premiören bli bra, men det är ju bara teaterskrock. Men sen kan man ju få tro på det om man vill men just nu föredrar jag nog att inte tro på det. För ikväll måste det nämligen gå bra för mamma, mormor, syrran, en moster å lill kusinen ska komma å titta då. Eller ja, lilten och liten egentligen är hon väl 12 eller 14 eller nått så hon är väl gankska stor nu. Men i mina ögon är hon fortfarande den lilla flickan hon alltid har vart i våran släkt :P
Idag är vi också lediga fram till kl 16.00 som vi var igår, fast så fort vi hade ätit klart på Kina igår (Jag och "gänget"-Linnéa +Elin och Johan) så åkte vi upp till skolan och började fixa lite. Fast det tog nog inte mer än en haltimme innan jag la mig nere i luckan på scenen och bara vilade mig. Fast det va inte alls så att jag va lat på nått vis, det fanns nämligen ingenting jag kunde göra just för tillfället så därför tog jag tillfället i akt och njöt av lugnat helt ensam i aulan och vilade upp mig lite inför eftermiddagen och kvällen.
Men idag tänker jag nog inte gå till skolan före kl 15 i alla fall. Och snart ska jag duscha och jag funderar fortfarande om det ska bli nått Pluto för mig kväll. Sen måste jag kolla upp hur det blir med likal till musikalfesten.
Men allt löser sig säkert och blir jättebra för idag är jag på ganska bra humör =)
Ännu en söndag
Imorgon väntar yttligare en intensiv vecka och man får vara i skolan från kl 9-22 och har fullt upp med massa musikalrepitioner. Det är ett väldigt roligt arbete men det tar verkligen på krafterna. Fast det får man ju igen i skratt och uppmuntrande ord från ens medspelare och lärare.
Förra veckan fick jag också bo hos Elin några dagar, det var väldigt trevligt. Dock lyckades vi förstova oss en dag och hade 20 minuter på oss att göra oss iordning och springa till bussen. Det resulterade i att vi fick äta frukost i skolan men eftersom vi nu för tiden alltid har nån form av mat i skolan var det inga problem för vi slapp gå och vänta på att caffeterian skulle öppna. Enda problemet var att få tid till att äta. Men som tur var skulle orkestern repa en timme inna vi skulle börja repitera på scenen. Fast under denna timmen skulle vi i ensemblen fixa alla våra kläder och byta om och göra iordning all rekvesita som ska användas och städa scenen som va full med sågspån, och så kan det inte se ut när man ska gå omkring barfota där för då får man ont i fötterna av alla stickor. Men vi fick i oss våran frukost och han med allt anat också, det är ju mig och Elin vi snackar om ;)
Jag kan inte fatta att det verkligen är premiär på fredag! Det känns verkligen inte som att det skulle kunna vara det. Dock är det lite märkligt att mitt största bekymmer inte evrkar vara att jag inte kan alla texter så bra som jag borde. Nej mitt största bekymmer just nu verkar vara att vi inte har nån som vill/kan vara ansvarig för festlokal till musikalfesten nästa onsdag :S
Men men det är ju min lilla värld och som alla borde ha förstått så är den inte alltid riktigt logisk.
Va ska man ta sig till?
Jag vill inte tänka på honom mer. Han är inte värd en sekund av mitt liv och minst av allt är han värd att få spöka i min hjärna som ändå inte fungerar ritkigt som den ska enligt många (inklusive mig själv). Jag vill inte ha honom där men varför är han då kvar? Och samtidigt som jag hatar honom nått extremt så är jag inte säker på att jag verkligen hatar honom så mycket som jag tror och egentligen vill (hur man nu kan vilja hata nån?)
Jag vill inte tycka om honom! Jag känner ju knappt ens människan för fan. Hur fan kan han då få finnas där i mina tankar jämt och ständigt? Om det är nått som inte får plats i mitt liv just nu så är det en kille. Men varför känns det då som att det helt plötsligt dök upp flera stycken på bara några veckor? Varför ska de alltid komma och knacka på när det passar som sämst? Men när man väl är redo och trånar efetr de ja då är ju var enda jävel upptagen! Va fan är det för jävla välrd jag har hanmat i?! Loser-världen eller?
Passa in verkar man inte heller göra. Just nu känns det som att jag bara har en enda männsika i hela världen som förstår mig någorlunda. Visst har jag många bra vänner som säkert skulle förstå om de bara gav mig tid att förklara och jag gav de en chans att förstå. Men världen verkar inte tycka att det finns tillräkligt med tid och utrymme för ordentlig verbal ventilering för att nått sådant skulle få inträffa.
Förövrigt bara för att säga nått positivt denna dag kan jag meddela att jag börjar tillbringa lite mer tid med bloggen och lite mindre tid på bilddagboken. Fast orsaken till det är väl att bloggen använder jag bara till att få ur mig saker och på bilddagboken vill jag känna att jag inte är ensam.
Now I'm done
Söndag
Jag kan lugnt säga att killar är nått av det värsta som finns utanan att överdriva det minsta. Dock betyder inte det att de inte kan vara helt otroligt underbara ibland också, men mest är de bara en plåga i mitt liv just nu. Och inte bara för mig för den delen.
Men jag vill inte vara så negativ som jag var igår. Därför tänkte jag klaga på min huvudvärk idag som jag inte kan fårstå varför jag drabbats av. Och för att dagen inte ska få en chans att bli lite bättre så plågar jag mig själv med att använda mina glasögon idag. Annars har jag alltid linser för de som inte visste det, jag tycker inte ritkgit om glasögon.
Idag känns lite som en deppdag. Egentligen skulle jag bara vilja krypa ner i sängen igen och få ligga där tills alltid känns bättre. Fast då skulle jag väl få ligga där ända till sommaren och det har jag inte tid med enligt alla andra. Eller det är väl skolan egentligen som allt handlar om. Det är tragiskt att mitt lilla liv enbart består av skolan och jag är knappt ens en medelbetygselev :O
Det är faktiskt ganska skrämmande när man tänker på det. En person som inte orkar engagera sig speciellt mycket mer i skolan än vad som krävs för att bli gondkänd borde ju ha andra intressen men jag är så gott som helt intresselös :O
Ju mer jag tänker på mitt liv destu tragiskare blir det. Men nu måste det bli ändra på detta. Dock vet jag inte riktigt hur det ska gå till men jag ska försöka komma på nått sätt.
Men först ska jag nog försöka få ordning på alla problem jag har till den manliga världen, eller så kanske jag ska skjuta på dom och ta tag i mitt liv först. För de där killproblemen kommer jag nog aldrig hitta nån lösning på.
Now I'm done
En lördag, inte som alla andra
Fest hos Sanna igår, med trevliga människor och mycket kul spel spelande =). Dock hade den väl sina brister, eller egentligen va det en person som var där som va bristerna. Eller egentligen vet jag inte om det va så heller, det kanske va jag som hade bristerna :S
Eller i alla fall är det väl det som jag kommer komma fram till om jag fortsätter tänka på det. Men jag är ganska nöjd med att kunna säga att bristerna ligger hos honom så jag ska låta mina funderingar kring detta stanna just därde är nu.
Och när jag ändå är på väg in på ämnet kan jag lika gärna fortsätta att ventilera mina tankar kring det. För som det är just nu vet jag egentligen inte någon som jag skulle kunna prata med det om. Det är nog ett av de väldigt få problemen som jag har i min umgängeskrets. Det finns egentligen ingen som jag kan prata med om detta på en seriös nivå. Fast jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna klara av att prata om det på en 100% seriös nivå också, just bara för att det är ett jobbigt ämne för mig.
Men för att försöka åter gå till ämnet så hatar jag ibland vissa drifter som vi av den mänskliga sortens varelser besitter. Eller egenligen finns de ju hos alla levande varelser men människan är väl en av de få som har sex bara för nöjes skull eller vad man nu ska kalla det. För just denna unge mannen (för precis som alltid så handlar ju problemet om en av dessa varelser). Fast ung man va väl verkligen att överdriva när man ska beskriva honom, han är snarare en liten omogen pojke eller nått.
Jag kan verkligen inte fatta det roliga i det han gör. För han måste ju tycka att det är roligt för annars skulle han väl inte hålla på så som han gör? Och jag har svårt att tro att han faktiskt försöker mena allvar. Okej det där lät ju väldigt flummigt, men grejen är den att om han nu skulle mena allvar med det han säger och gör så tror jag att han inte vågar visa att han faktiskt vill vara seriös för att han är rädd. Dock har jag inte kommit på vad det är han skulle vara rädd för i så fall, fast en del alternativ har jag kommit på men de är så löjliga så om det skulle vara nått av dem skulle jag tycka jävligt synd om honom.
Men just nu så är det mig jag tycker synd om. För det är synd att jag är så svag och korkad att jag inte kan förstå att det han håller på med bara är en lek. Och även ifall jag gång efter gång försöker intala mig att det inte är på ritkigt så faller jag dit var eviga gång och jag kan inte förstå varför! :O
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag bara skulle vilja smälla till mig själv på käften (efter att jag sparkat in hans kulor i kroppen på honom) bara för att få mig själv att fatta vad jag egentligen redan har förstått för länge sen. Men det mest tragiska är att det har hänt på varenda fest som vi har vart på i ett år! Jag kan inte förstå att jag faktiskt gör så mot mig själv, det om nått borde räknas som självplågeri. Men det värsta är att jag inte längre vet vad jag ska göra för att förhindra det. För det känns så onödigt att bli osams med honom för en sån grej, och egentligen känner vi inte varande så bra så jag vet inte varför jag ens verkar ha några förhoppningar. Fast egentligen är det väl inte direkt några förhoppningar jag har, jag skulle nog snarare vilja kalla det desperation. Tyvärr så verkar vi vara aningen desperata båda två fast efter olika saker och det är därför som det blir fel. Och egentligen vill jag ju inte ha honom som nån pojkvän eftersom det inte är så många som direkt tycker om honom i vårat lilla "gäng". Även ifall gruppens lite negativa inställning till honom inte har nån större betydelse för mig men ändå. Och jag vet inte ens hur jag kom in på det där med pojkvänssancket eftersom det är helt otänkbart. Han är typ allt som jag inte vill ha, han är barnslig, omogen, lättretlig, lyssnar inte, egoistisk... och massa mer. Men jag vet inte vad jag ska göra med honom, eller rättare sagt vad jag ska göra med mig :S
Eller egentligen är ju det svaret självklart men det är inte så lätt som amn kan tro. Jag har testat flera gånger men det funkar inte. Det är helt sjukt va svag jag blir av hans blickar, när han rör mig, hans doft, ja typ allting! Allt det ger mig en så härligt pirrande känsla i magen och det är helt sjukt. Jag vill ju inte ens nått så varför blir det det då?
Åh jag blir bara så trött på allt som har med killar å pirrande härliga magkänslor att göra =/
Now I'm done
