LadyInGreen

Jag vet inte ritkigt vad jag ska säga...mer än att jag hatar det där med betyg och rädslan för att bli sänkt bara för att man inte tycker som läraren i alla situationer. Fast först inna jag talar om hur arg jag är måste jag tala om en väldigt positiv sak, elelr egentligen är den mest bara överraskande men i alla fall. Förra veckan hade vi prov i alternativmedicin och jag hade knappt kunnat öva ett skit. Så där sattt jag då i klassrummet förra tisdagen och skulle svara på massa frågor, och jag måste varkligen inte kunnat någonting för på vissa frågor fattade jag inte vad läran frågade efter :O.
Men som det lilla genit jag är så lyckades jag ändå få G trotts att jag knappt kunnat svara på hälften av alla frågot på provet. Snacka om att jag blev glad då^^

Och nu tillbaka till mitt problem. Som vanlig gäller det Jan...*nu gapar alla av förvåning* Jag tål verkligen inte hans sätt att jobba ibland, eller snrare hans metoder för att få sina elever att jobba. Idag gav han mig skuldkänslor för att jag skulle ge med mig och stanna en timme längre och jobba än vad jag egentligen hade tid med enligt mig själv.
Som vanligt är jag ju ute i sista minuten och har inte börjat skriva på svenska talet som jag ska hålla på onsdag...känns som att det verkligen är dags att kludda ner nått nu.
GHAAA!!! Jag önska att jag bara kunde få ställa mig framför Jan och säga precis vad jag tycker om honom och hans sätt att regisera och hur jag skulle vilja ha det. Men jag är för feg för det, rädd för att det av någon anledning skulle kunna påverka mitt betyg. Hur det nu skulle gå till eftersom lärarens relation med eleven inte väger in i betyget. Men man vill ju inte vara en jobbig elev, och jag är också rädd för att jag inte ska få MVG i denna kursen, har fått MVG i alla andra teater-kurserna så vill hemskt gärna ha det i den sista också såklart.

Men nu ska jag strax försöka sova. Men först ska jag läsa lite manus, måste sätta den där jävla texten snart. Är ju fan premiär om bara 4 dagar! :S

Now I'm done

Fast egentligen har jag bara en familj och sen är den andra egentligen bara en grupp med människor som jag mer eller mindre tvingas umgås med bara för att vi råkar ha nått biologiskt ihop. Egentligen är det ingen som känner nått för mig där och jag känner inte nått för någon där, eller i alla fall är känslorna inte direkt positivt laddade. Så jag förstår inte ritkigt vittsen med att åka dit och bo där varannan vecka. Förutom det då att det tar 5 minuter att gå till skolan och jag slipper passa alla bussar när jag ska hem. Men förutom det finns det egentligen inga direkta fördelar med att bo hos frasan.
Han vågar inte ens låta mig bo där själv i 4 dagar!
Fast med tanke på mitt uppförande så kan jag till viss del förstå honom men med tanke på hans uppförande så borde han förstå mig och därför låta mig bo där. Men men livet var väl inte till för att flytas igenom. Och just nu finns det inte mycket för mig att flyta på för allt bara sjunker i stormen som drar fram i mitt liv just nu.

Jag vet inte vad jag vill eller vart jag vill komma med nått. Jag vet bara att jag måste bort och få lugna ner mig för just nu går allt på högvarv och det är inte behagligt. Känns som att jag är pågränsen till en gråttatack mestadels av dygnet. Jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bra igen. Känns som att allt jag tror mig vilja ha och behöver glider mig ur fingrarna =/
Jag har aldrig vart speciellt duktig på att hantera stress eller förändringar och levar tyvärr väldigt mycket i mina drömmar bara för att det känns som ett lätt sätt att komma bort från allt som jag inte trivs med. Men att spendera tid i drömvärlden ändrar aldrig verkligheten hur mycket man än önskar det. Men i en egen drömvärld kan man få allt det man vill ha, allt det man saknar. Allt det kan man få på sekunden precis som man vill ha det.... Fast tyvärr finns ju inte känslan av äkthet, så därför är inte ens drömvärlden perfekt längre.
Vem fan gjorde så att inte ens drömvärlden kunde få vara perfekt? Vem fan kom på det där jävla orden "PERFEKT"?

Now I'm done