LadyInGreen

Fest hos Sanna igår, med trevliga människor och mycket kul spel spelande =).  Dock hade den väl sina brister, eller egentligen va det en person som var där som va bristerna. Eller egentligen vet jag inte om det va så heller, det kanske va jag som hade bristerna :S
Eller i alla fall är det väl det som jag kommer komma fram till om jag fortsätter tänka på det. Men jag är ganska nöjd med att kunna säga att bristerna ligger hos honom så jag ska låta mina funderingar kring detta stanna just därde är nu.
Och när jag ändå är på väg in på ämnet kan jag lika gärna fortsätta att ventilera mina tankar kring det. För som det är just nu vet jag egentligen inte någon som jag skulle kunna prata med det om. Det är nog ett av de väldigt få problemen som jag har i min umgängeskrets. Det finns egentligen ingen som jag kan prata med om detta på en seriös nivå. Fast jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna klara av att prata om det på en 100% seriös nivå också, just bara för att det är ett jobbigt ämne för mig.
Men för att försöka åter gå till ämnet så hatar jag ibland vissa drifter som vi av den mänskliga sortens varelser besitter.  Eller egenligen finns de ju hos alla levande varelser men människan är väl en av de få som har sex bara för nöjes skull eller vad man nu ska kalla det. För just denna unge mannen (för precis som alltid så handlar ju problemet om en av dessa varelser). Fast ung man va väl verkligen att överdriva när man ska beskriva honom, han är snarare en liten omogen pojke eller nått.
Jag kan verkligen inte fatta det roliga i det han gör. För han måste ju tycka att det är roligt för annars skulle han väl inte hålla på så som han gör? Och jag har svårt att tro att han faktiskt försöker mena allvar. Okej det där lät ju väldigt flummigt, men grejen är den att om han nu skulle mena allvar med det han säger och gör så tror jag att han inte vågar visa att han faktiskt vill vara seriös för att han är rädd. Dock har jag inte kommit på vad det är han skulle vara rädd för i så fall, fast en del alternativ har jag kommit på men de är så löjliga så om det skulle vara nått av dem skulle jag tycka jävligt synd om honom.
Men just nu så är det mig jag tycker synd om. För det är synd att jag är så svag och korkad att jag inte kan förstå att det han håller på med bara är en lek. Och även ifall jag gång efter gång försöker intala mig att det inte är på ritkigt så faller jag dit var eviga gång och jag kan inte förstå varför! :O
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag bara skulle vilja smälla till mig själv på käften (efter att jag sparkat in hans kulor i kroppen på honom) bara för att få mig själv att fatta vad jag egentligen redan har förstått för länge sen. Men det mest tragiska är att det har hänt på varenda fest som vi har vart på i ett år! Jag kan inte förstå att jag faktiskt gör så mot mig själv, det om nått borde räknas som självplågeri. Men det värsta är att jag inte längre vet vad jag ska göra för att förhindra det. För det känns så onödigt att bli osams med honom för en sån grej, och egentligen känner vi inte varande så bra så jag vet inte varför jag ens verkar ha några förhoppningar. Fast egentligen är det väl inte direkt några förhoppningar jag har, jag skulle nog snarare vilja kalla det desperation. Tyvärr så verkar vi vara aningen desperata båda två fast efter olika saker och det är därför som det blir fel. Och egentligen vill jag ju inte ha honom som nån pojkvän eftersom det inte är så många som direkt tycker om honom i vårat lilla "gäng". Även ifall gruppens lite negativa inställning till honom inte har nån större betydelse för mig men ändå. Och jag vet inte ens hur jag kom in på det där med pojkvänssancket eftersom det är helt otänkbart. Han är typ allt som jag inte vill ha, han är barnslig, omogen, lättretlig, lyssnar inte, egoistisk... och massa mer. Men jag vet inte vad jag ska göra med honom, eller rättare sagt vad jag ska göra med mig :S
Eller egentligen är ju det svaret självklart men det är inte så lätt som amn kan tro. Jag har testat flera gånger men det funkar inte. Det är helt sjukt va svag jag blir av hans blickar, när han rör mig, hans doft, ja typ allting! Allt det ger mig en så härligt pirrande känsla i magen och det är helt sjukt. Jag vill ju inte ens nått så varför blir det det då?
Åh jag blir bara så trött på allt som har med killar å pirrande härliga magkänslor att göra =/

Now I'm done