LadyInGreen

Imorgon väntar yttligare en intensiv vecka och man får vara i skolan från kl 9-22 och har fullt upp med massa musikalrepitioner. Det är ett väldigt roligt arbete men det tar verkligen på krafterna. Fast det får man ju igen i skratt och uppmuntrande ord från ens medspelare och lärare.
Förra veckan fick jag också bo hos Elin några dagar, det var väldigt trevligt. Dock lyckades vi förstova oss en dag och hade 20 minuter på oss att göra oss iordning och springa till bussen. Det resulterade i att vi fick äta frukost i skolan men eftersom vi nu för tiden alltid har nån form av mat i skolan var det inga problem för vi slapp gå och vänta på att caffeterian skulle öppna. Enda problemet var att få tid till att äta. Men som tur var skulle orkestern repa en timme inna vi skulle börja repitera på scenen. Fast under denna timmen skulle vi i ensemblen fixa alla våra kläder och byta om och göra iordning all rekvesita som ska användas och städa scenen som va full med sågspån, och så kan det inte se ut när man ska gå omkring barfota där för då får man ont i fötterna av alla stickor. Men vi fick i oss våran frukost och han med allt anat också, det är ju mig och Elin vi snackar om ;)

Jag kan inte fatta att det verkligen är premiär på fredag! Det känns verkligen inte som att det skulle kunna vara det. Dock är det lite märkligt att mitt största bekymmer inte evrkar vara att jag inte kan alla texter så bra som jag borde. Nej mitt största bekymmer just nu verkar vara att vi inte har nån som vill/kan vara ansvarig för festlokal till musikalfesten nästa onsdag :S
Men men det är ju min lilla värld och som alla borde ha förstått så är den inte alltid riktigt logisk.

Jag kan lugnt säga att killar är nått av det värsta som finns utanan att överdriva det minsta. Dock betyder inte det att de inte kan vara helt otroligt underbara ibland också, men mest är de bara en plåga i mitt liv just nu. Och inte bara för mig för den delen.
Men jag vill inte vara så negativ som jag var igår. Därför tänkte jag klaga på min huvudvärk idag som jag inte kan fårstå varför jag drabbats av. Och för att dagen inte ska få en chans att bli lite bättre så plågar jag mig själv med att använda mina glasögon idag. Annars har jag alltid linser för de som inte visste det, jag tycker inte ritkgit om glasögon.

Idag känns lite som en deppdag. Egentligen skulle jag bara vilja krypa ner i sängen igen och få ligga där tills alltid känns bättre. Fast då skulle jag väl få ligga där ända till sommaren och det har jag inte tid med enligt alla andra. Eller det är väl skolan egentligen som allt handlar om. Det är tragiskt att mitt lilla liv enbart består av skolan och jag är knappt ens en medelbetygselev :O
Det är faktiskt ganska skrämmande när man tänker på det. En person som inte orkar engagera sig speciellt mycket mer i skolan än vad som krävs för att bli gondkänd borde ju ha andra intressen men jag är så gott som helt intresselös :O
Ju mer jag tänker på mitt liv destu tragiskare blir det. Men nu måste det bli ändra på detta. Dock vet jag inte riktigt hur det ska gå till men jag ska försöka komma på nått sätt.
Men först ska jag nog försöka få ordning på alla problem jag har till den manliga världen, eller så kanske jag ska skjuta på dom och ta tag i mitt liv först. För de där killproblemen kommer jag nog aldrig hitta nån lösning på.

Now I'm done

Fest hos Sanna igår, med trevliga människor och mycket kul spel spelande =).  Dock hade den väl sina brister, eller egentligen va det en person som var där som va bristerna. Eller egentligen vet jag inte om det va så heller, det kanske va jag som hade bristerna :S
Eller i alla fall är det väl det som jag kommer komma fram till om jag fortsätter tänka på det. Men jag är ganska nöjd med att kunna säga att bristerna ligger hos honom så jag ska låta mina funderingar kring detta stanna just därde är nu.
Och när jag ändå är på väg in på ämnet kan jag lika gärna fortsätta att ventilera mina tankar kring det. För som det är just nu vet jag egentligen inte någon som jag skulle kunna prata med det om. Det är nog ett av de väldigt få problemen som jag har i min umgängeskrets. Det finns egentligen ingen som jag kan prata med om detta på en seriös nivå. Fast jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna klara av att prata om det på en 100% seriös nivå också, just bara för att det är ett jobbigt ämne för mig.
Men för att försöka åter gå till ämnet så hatar jag ibland vissa drifter som vi av den mänskliga sortens varelser besitter.  Eller egenligen finns de ju hos alla levande varelser men människan är väl en av de få som har sex bara för nöjes skull eller vad man nu ska kalla det. För just denna unge mannen (för precis som alltid så handlar ju problemet om en av dessa varelser). Fast ung man va väl verkligen att överdriva när man ska beskriva honom, han är snarare en liten omogen pojke eller nått.
Jag kan verkligen inte fatta det roliga i det han gör. För han måste ju tycka att det är roligt för annars skulle han väl inte hålla på så som han gör? Och jag har svårt att tro att han faktiskt försöker mena allvar. Okej det där lät ju väldigt flummigt, men grejen är den att om han nu skulle mena allvar med det han säger och gör så tror jag att han inte vågar visa att han faktiskt vill vara seriös för att han är rädd. Dock har jag inte kommit på vad det är han skulle vara rädd för i så fall, fast en del alternativ har jag kommit på men de är så löjliga så om det skulle vara nått av dem skulle jag tycka jävligt synd om honom.
Men just nu så är det mig jag tycker synd om. För det är synd att jag är så svag och korkad att jag inte kan förstå att det han håller på med bara är en lek. Och även ifall jag gång efter gång försöker intala mig att det inte är på ritkigt så faller jag dit var eviga gång och jag kan inte förstå varför! :O
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag bara skulle vilja smälla till mig själv på käften (efter att jag sparkat in hans kulor i kroppen på honom) bara för att få mig själv att fatta vad jag egentligen redan har förstått för länge sen. Men det mest tragiska är att det har hänt på varenda fest som vi har vart på i ett år! Jag kan inte förstå att jag faktiskt gör så mot mig själv, det om nått borde räknas som självplågeri. Men det värsta är att jag inte längre vet vad jag ska göra för att förhindra det. För det känns så onödigt att bli osams med honom för en sån grej, och egentligen känner vi inte varande så bra så jag vet inte varför jag ens verkar ha några förhoppningar. Fast egentligen är det väl inte direkt några förhoppningar jag har, jag skulle nog snarare vilja kalla det desperation. Tyvärr så verkar vi vara aningen desperata båda två fast efter olika saker och det är därför som det blir fel. Och egentligen vill jag ju inte ha honom som nån pojkvän eftersom det inte är så många som direkt tycker om honom i vårat lilla "gäng". Även ifall gruppens lite negativa inställning till honom inte har nån större betydelse för mig men ändå. Och jag vet inte ens hur jag kom in på det där med pojkvänssancket eftersom det är helt otänkbart. Han är typ allt som jag inte vill ha, han är barnslig, omogen, lättretlig, lyssnar inte, egoistisk... och massa mer. Men jag vet inte vad jag ska göra med honom, eller rättare sagt vad jag ska göra med mig :S
Eller egentligen är ju det svaret självklart men det är inte så lätt som amn kan tro. Jag har testat flera gånger men det funkar inte. Det är helt sjukt va svag jag blir av hans blickar, när han rör mig, hans doft, ja typ allting! Allt det ger mig en så härligt pirrande känsla i magen och det är helt sjukt. Jag vill ju inte ens nått så varför blir det det då?
Åh jag blir bara så trött på allt som har med killar å pirrande härliga magkänslor att göra =/

Now I'm done

Fast egentligen har jag bara en familj och sen är den andra egentligen bara en grupp med människor som jag mer eller mindre tvingas umgås med bara för att vi råkar ha nått biologiskt ihop. Egentligen är det ingen som känner nått för mig där och jag känner inte nått för någon där, eller i alla fall är känslorna inte direkt positivt laddade. Så jag förstår inte ritkigt vittsen med att åka dit och bo där varannan vecka. Förutom det då att det tar 5 minuter att gå till skolan och jag slipper passa alla bussar när jag ska hem. Men förutom det finns det egentligen inga direkta fördelar med att bo hos frasan.
Han vågar inte ens låta mig bo där själv i 4 dagar!
Fast med tanke på mitt uppförande så kan jag till viss del förstå honom men med tanke på hans uppförande så borde han förstå mig och därför låta mig bo där. Men men livet var väl inte till för att flytas igenom. Och just nu finns det inte mycket för mig att flyta på för allt bara sjunker i stormen som drar fram i mitt liv just nu.

Jag vet inte vad jag vill eller vart jag vill komma med nått. Jag vet bara att jag måste bort och få lugna ner mig för just nu går allt på högvarv och det är inte behagligt. Känns som att jag är pågränsen till en gråttatack mestadels av dygnet. Jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bra igen. Känns som att allt jag tror mig vilja ha och behöver glider mig ur fingrarna =/
Jag har aldrig vart speciellt duktig på att hantera stress eller förändringar och levar tyvärr väldigt mycket i mina drömmar bara för att det känns som ett lätt sätt att komma bort från allt som jag inte trivs med. Men att spendera tid i drömvärlden ändrar aldrig verkligheten hur mycket man än önskar det. Men i en egen drömvärld kan man få allt det man vill ha, allt det man saknar. Allt det kan man få på sekunden precis som man vill ha det.... Fast tyvärr finns ju inte känslan av äkthet, så därför är inte ens drömvärlden perfekt längre.
Vem fan gjorde så att inte ens drömvärlden kunde få vara perfekt? Vem fan kom på det där jävla orden "PERFEKT"?

Now I'm done