Några tankar
Jag vet att jag verkligen svek henne ett par gånger den veckan och jag är redo att ta mitt "straff" som antagligen aldrig kommer. Men är man funntad som jag behöver man nått sånt för att fatta att man inte kan hålla på så som jag gör. Fast å andra sidan vet jag egentligen inte om det hjälper så mycket det heller. Jag menar, se bara hur bra pappa har lyckats med mig. Jag gör fortfarande det jag känner för även ifall jag vet att det är fel, fråga inte varför jag bara funkar så helt enkelt.
Jag är inte hjärtlös eller ointresserad av hur mina handlingar påverkar mina nära. Jag är bara mer eller mindre oförmögen att känna medlidande i de stunder då jag behöver känna att jag också duger.
Helt rubbad tankegång jag vet mend et är så det funkar, alla har sina svagheter och jag har mina på fyllan för det mesta.
Now I'm done
Sådant man inte förstår
Dock kan man lugnt säga att jag har väldigt mycket annan skit i mitt liv som heller inte borde behöva vara där. Men alla har vi våra mörkahemligehter och det ska vi väl få ha också? Men när det börjar bli svårt att skilja på löner och sanning borde man nog tänkta till lite.
Dock har jag börjat lära mig att det inte tjänar nått till i längden att ljuga, det blir bara jobbit för en själv och tillslut åker man dit ändå. Det har jag fått lära mig av min käre far, har svårt att tänka mig det men den mannen har faktiskt lyckats lära mig någonting i alla fall. Och inte nog med det, han lärde mig också att ärligheten uppskattas även ifall sanningen inte är det som man kanske vill höra just i det ögonblicket som man får höra den. Men precis som det mesta så är uppskattas den i längden. Det är bättre att tänka långsiktigtoch inte bara gå på impulser som jag brukar göra.
Men hur ska man veta att personen ifråga inte tar mer skada av att få veta sanningen än av att få vandra runt i sin värld? Det sista man vill göra är väl att såra någon annan. När är det rätt och fel att berätta hur saker och ting egentligen ligger till? Eller är det upp till var och en av oss att ta reda på sanningen själva?
Jag får panik på mig själv för jag dras åt olika håll hela tiden:( Jag vill inte bli hatat för att jag gjorde nått (eller inte gjorde nått) som jag trodde var rätt som visade sig vara fel i andras ögon. Men hur förklarar man för nån hur något är när personen har en helt annan bild på saken än en själv? Hur snäll ska man vara egentligen, man kan ju inte bara säga det rätt upp å ner men man kan ju inte skita i att säga det heller får då blir det ju fel med:S
Fan vilket dilemma jag har, känns som att alla mina alternativ betyder att någonting förstörs. Vad gör man då egentligen?
Now I'm done
Lite kväll...
Sitter och lyssna på en asskön låt - Whiskey Lullaby. Dock vet jag knappt vad den handlar om, hehe känns så typiskt mig på nått sätt :P
Sitter och funderar på om höjdpunkten i sommar ska bli Emmabodafestivalen eller om det får bli nått spontant som eventuellt inte blir av...Och med de två alternativen i min hand kan jag ju bara säga att Emmaboda känns jävligt tungt. Men frågan är då bara hur vi ska ta oss dit och vilka "vi" blir. Sen är frågan om man ska åka buss eller om man orkar åka bil och vem som ska köra och bla, bla, bla. Tankarna är många och natten är kort. Fast nätterna är inte till för att tänka på sånna här saker för de måste diskuteras och det är väldigt svårt att diskutera nått med andra när man är helt själv, fast det är gansja svårt att diskutera själv också får jag nog säga. Kan vara svårt att få in fler åsikter ibland, dock tycker jag att jag är ganska dunktig på att diskutera med mig själv vill jag påstå^^
Egentligen borde jag ha ägnat denna kvällen åt att läsa klart Främlingen och skriva klart essän om den till svenskan och skriva klart min rapport till Aaternativ medicinen. Meeen, att göra det som jag borde göra är inte ritkigt mig grej. (Världens sämsta ursäkt som jag kör med jämt för er som inte visste det). Men jag har fixar fram en låt som jag ska ha till min körtenta som ska avverkas imorgon. Hoppas att det går bra *håller tummarna*
Just nu är det många tankar som snurrar i huvudet kring balen och studenten och allra minst Frankrike som står närmast på listan på saker att avverka. Jag undrar hur det kommer gå där:O hoppas att de vill prata lite engelska med oss för annars är jag dödens. Fast å andra sidan är min engelska kass så jag är la dödens i alla fall. Aja jag får la använda mitt otroliga kroppsspråk istälelt ;) Det ska ju i alla fall vara likt världen över (förutom den lilla detaljen dårå att olika länder har olika syn på kvinnligt och manligt och frigörelse och grejer).
Men eftersom jag ändå inte llyckas göra något vettigt just nu tänkte jag gå och lägga mig i tid för en gångs skull eftersom de senaste veckorna har det blitt ganska sent.
Puss på er alla
Now I'm done
Framtiden...
Just nu snurrar tankarna kting vad jag ska ta mig till om en månad när Frankrikeresan är över balen är gådd och studenten är ett minne för livet och jag kommer hem från resan till Cypern med Elin och teknikarna... Vad ska jag ta mig till då undrar jag. Inte fått något sommarjobb och än så länge har jag inget i höst och inga skolor har det blitt av att bry sig om att söka till heller. Hur ska en människa som jag orka klara av det riktiga livet utanför skolans väggar av trygghet?
Skolan har ju trotts allt var en enormt stor del av mitt liv i typ 12 år! :O
Det är nästan läskigt när man tänker på det, och ändå funderar jag på att plugga ännu mer?! Det är väl den sjukaste av nått med tanke på hur fruktansvärt dålig jag är på att ta ansvar och arbeta själv och speciellt med tanke på hur skoltrött jag är. Men det är som jag säger: människan är en konstig varelse.
Men precisi som förra sommaren så hoppas jag verkligen på att denna kommer bli något minnesvärt och att även ifall jag inte har så mycket pengar kommer kunna göra massa kul saker. Och jag hoppas extremt mycket på att alla kompisar inte ska jobba ihjäl sig hela sommaren så att jag kan få fördriva lite tid med dom.
Måste börja planera lite saker nu känner jag annars är jag rädd att det aldrig kommer att bli av :O
Now I'm done
En lördag, inte som alla andra
Fest hos Sanna igår, med trevliga människor och mycket kul spel spelande =). Dock hade den väl sina brister, eller egentligen va det en person som var där som va bristerna. Eller egentligen vet jag inte om det va så heller, det kanske va jag som hade bristerna :S
Eller i alla fall är det väl det som jag kommer komma fram till om jag fortsätter tänka på det. Men jag är ganska nöjd med att kunna säga att bristerna ligger hos honom så jag ska låta mina funderingar kring detta stanna just därde är nu.
Och när jag ändå är på väg in på ämnet kan jag lika gärna fortsätta att ventilera mina tankar kring det. För som det är just nu vet jag egentligen inte någon som jag skulle kunna prata med det om. Det är nog ett av de väldigt få problemen som jag har i min umgängeskrets. Det finns egentligen ingen som jag kan prata med om detta på en seriös nivå. Fast jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna klara av att prata om det på en 100% seriös nivå också, just bara för att det är ett jobbigt ämne för mig.
Men för att försöka åter gå till ämnet så hatar jag ibland vissa drifter som vi av den mänskliga sortens varelser besitter. Eller egenligen finns de ju hos alla levande varelser men människan är väl en av de få som har sex bara för nöjes skull eller vad man nu ska kalla det. För just denna unge mannen (för precis som alltid så handlar ju problemet om en av dessa varelser). Fast ung man va väl verkligen att överdriva när man ska beskriva honom, han är snarare en liten omogen pojke eller nått.
Jag kan verkligen inte fatta det roliga i det han gör. För han måste ju tycka att det är roligt för annars skulle han väl inte hålla på så som han gör? Och jag har svårt att tro att han faktiskt försöker mena allvar. Okej det där lät ju väldigt flummigt, men grejen är den att om han nu skulle mena allvar med det han säger och gör så tror jag att han inte vågar visa att han faktiskt vill vara seriös för att han är rädd. Dock har jag inte kommit på vad det är han skulle vara rädd för i så fall, fast en del alternativ har jag kommit på men de är så löjliga så om det skulle vara nått av dem skulle jag tycka jävligt synd om honom.
Men just nu så är det mig jag tycker synd om. För det är synd att jag är så svag och korkad att jag inte kan förstå att det han håller på med bara är en lek. Och även ifall jag gång efter gång försöker intala mig att det inte är på ritkigt så faller jag dit var eviga gång och jag kan inte förstå varför! :O
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag bara skulle vilja smälla till mig själv på käften (efter att jag sparkat in hans kulor i kroppen på honom) bara för att få mig själv att fatta vad jag egentligen redan har förstått för länge sen. Men det mest tragiska är att det har hänt på varenda fest som vi har vart på i ett år! Jag kan inte förstå att jag faktiskt gör så mot mig själv, det om nått borde räknas som självplågeri. Men det värsta är att jag inte längre vet vad jag ska göra för att förhindra det. För det känns så onödigt att bli osams med honom för en sån grej, och egentligen känner vi inte varande så bra så jag vet inte varför jag ens verkar ha några förhoppningar. Fast egentligen är det väl inte direkt några förhoppningar jag har, jag skulle nog snarare vilja kalla det desperation. Tyvärr så verkar vi vara aningen desperata båda två fast efter olika saker och det är därför som det blir fel. Och egentligen vill jag ju inte ha honom som nån pojkvän eftersom det inte är så många som direkt tycker om honom i vårat lilla "gäng". Även ifall gruppens lite negativa inställning till honom inte har nån större betydelse för mig men ändå. Och jag vet inte ens hur jag kom in på det där med pojkvänssancket eftersom det är helt otänkbart. Han är typ allt som jag inte vill ha, han är barnslig, omogen, lättretlig, lyssnar inte, egoistisk... och massa mer. Men jag vet inte vad jag ska göra med honom, eller rättare sagt vad jag ska göra med mig :S
Eller egentligen är ju det svaret självklart men det är inte så lätt som amn kan tro. Jag har testat flera gånger men det funkar inte. Det är helt sjukt va svag jag blir av hans blickar, när han rör mig, hans doft, ja typ allting! Allt det ger mig en så härligt pirrande känsla i magen och det är helt sjukt. Jag vill ju inte ens nått så varför blir det det då?
Åh jag blir bara så trött på allt som har med killar å pirrande härliga magkänslor att göra =/
Now I'm done
Långa nätter
Helt sjukt och det är inte ens vesäntliga saker som tar upp all min tankeverksamhet heller, känns så meningslöst men tyvärr har jag ingen som helst kontroll över mina tankar, de bara flyger iväg med mig och vill aldrig släppa taget.
Aja nu ska jag i alla fall se på film och jag längatar efter en skön dusch.
Virvar
Förövrigt så borde jag gå runt med en laptopp ständigt som jag matar in information ideligen för jag har verkligen inget minne över huve tageg. Fast det vore nog både lättare å mer praktiskt (vilket kanske är samma sak) ifall jag gick runt med en bandspelare å spelade in allt folk sa till mig istället. Jag skulle göra tre saker efter skolan idag å jag kom bara ihåg två, jag bli deprimerad. Skulle byta batteri i klockan som har stannat, gå till apoteket och betala min skuld på körskolan å kolla vilka tider jag skulle köra nästan gång (kan ju säga att jag skulle göra 4 saker). Men jag glömde ju bort körskolan totalt. Men jag får väl gå dit imorn eftersom Sofia och jag inte kan simma imorn eftersom hon piersat sig, och trisst som jag är så går jag inte dit själv.
Idag har även en hel del tid gått åt till att gå igenom vad vi ska packa med oss till Polen. Det va väldigt trevligt plus att jag fick lite tips på likörer från Jessica som jag skule kolla efter. Jag är ingen likör människa direkt men det skadar ju inte att testa det. Jag sa föresten nått jätta bra om det där med att testa saker men mitt minne är ju kortare än håret på mina ben just nu så det försvinner ju nästan fortare än orden hinner trilla ur mun på mig.
Men jag har haft ganska roligt med Jessica idag måste jag oxå säga. Helt fantastiskt, jag tycker att det är as kul att känna att hon faktiskt försöker komma in i "våran" lilla teatergrupp som består av Sanna,Anna, Linnéa och mig...Jessiaca är liksom bara som en extra person, hon är inte en i gänget liksom. Men nu har hon fattat att hon verkligen måsta bli det för gruppens skull och hon försöker verkligen. Det är as kul även ifall hon ibland går en på nerverna.
Men idag va en as bra dag på massa sätt. Jag är nästan överlycklig för ingenting. Det är ju oxå bra eftersom jag höll på att börja grina på bussen till skolan för ingenting, det va skummt. Jag måste fråga nån som vet varför man får ont i huvet när man gråter. Det har jag undrat länge. Men apropå gråt som kom jag på en as bra grej som jag skulle frågat min lärare på psykologin i fredags när hon berättade om en tvåkönad Zebra-fink och män å kvinnors hjärnor. Det är nämligen så (måste ju visa att jag faktiskt har lär mig nått i skolan) att män i kvinnors hjärnor ser lite annorlunda ut och fungerar därför oxå lite olika. Ifall man ber en man och en kvinna att tänka på sorgliga saker så aktiveras fler områden i hjärnan på kvinnan än på mannen. Då kom jag på att kvinnor nog oxå därför måste vara mer deprimerade än män :O. Visst borde det vara så? Inte för att jag vet ifall kvinnor är mer deprimerade än män men om det är så, så borde det ju väl beror på det.
Förövrigt kom jag på en sak till. I söndags, alltså igår med andra ord, så bad min bror att jag skulle massera ut alla hans knutor. Då hade vi oxå ett väldigt berörande samtal. Eller för en vanlig normal människa skulle det inte vara så jobbigt men jag är ju som jag är så därför va det väl lite jobbigt. Men det skulle va att det inte ens handlade om mig, eller iaf inte det mesta, men jag blev så berör i alla fall. Samtalet handlade om honom och hans tjej och hur det va mellan dom. Gråten ville bara välla ur mig.
Anledningen till alal gråt va antadligen för att jag är kvinna och aktiverar fler områden i hjärnan. Nä men jag tänker alldelse för mycket på mitt ex och hur det va mellan oss när folk berättar för mig om sina förhållanden. Jag klarar inte av det och det stör mig så in i helvet! Jag vill inte pålagas hur länge som helst av nått gammalt som ändå bara va skit. Det känns bara korkat och dumt, hur svårt kan det liksom vara att bara lämna det bakom sig när det är det man vill? Fasdt det har ju aldrig ritkigt vart min grej att komma över saker.
Men det va nog inte den enda anledningen, jag saknar ju min bror och jag träffar honom så sällan. Jag önska att vi två pratade mycket oftare, det skulle få mig att må mycket bättre för du skulle jag kunna berätta alla jobbiga tungar grejer som ingen annan skulle förstå.
Jag börjar seriöst fundera på att börja gå till psykologen igen. Tror att det kanske skulle vara bra men jag vet inte ifall jag skulle orka med det en gång till. Va så jävla jobbigt sist, jag orkar inte sitta i ett rum med honom å bara grina i 45 minuter elelr hur länge det nu va. Det tar så jävla mycket på krafterna och egentligen vet jag inte om vi kom fram till nått vettigt nån gång. Fast å andra sidan va jag ju bara där 5-6 gånger eller nått å eftersom jag inte va direkt hjälpsan eftersom jag mest va där för att farsan tyckte att jag skulle prata med nån vuxen så kändes det ju inte ritkigt bra heller. Men nu skulle det kanske vara bättre eftersom det är mitt eget val och snackat ska handla om nått helt annat.
Men nu har jag skrivit så jävla mycket som är antagligen är fullständigt ointresant för den oinvigde.
Känns lite bättre nu
Jag längtar till Polen men fyfan va jag kommer vara trött på alla er fem sen efter den veckan. Men kul ska vi ha men inna vi åker dit måste jag få tag i en tolk som kan Polska som kan översätta åt mig för jag har hört att de inte är så bra på engelska i Polen. Har hört att de är värre på engelska i Polen än i Tyskland och det va verkligen för jävligt i Tyskland förra året. Jag fick ju typ aldrig det jag hade beställt =/
Jävla tyskar som inte ger oss stackars svenska turister vad vi vill ha. Men det givk väl att äta även ifall jag va lite sur efteråt och mitt sällskap klagade på mitt humör. Men det va ju inte mitt fel att jag inte fick den mat jag ville ha. Men det är ganska kul nu när man ser tillbaka på det =)
Hoppas att Polenresan ska bli minst lika kul och framför allt ska det bli ett jävla röjj och jag ska visa alla vart skåpet ska stå ;)
Jag har tydligen inte så mycket att göra idag. Borde dock plugga lite till röstvårdsprovet på fredag. Men jag ska nog göra klart det jag ligger lite efter i först. Jävla bajs att jag ska vara så seg på att göra saker som är tråkigt.
Vad ska man göra?
Jag hatar söndagar! Händer aldrig nått bra och speceillt inte igår. Visste inte ifall jag va arg eller ledsen. Jag hade kännt det länge, att nått inte va som det skulle. Jag kände igen alla tecken men ändå ville jag inte se det. Jag vågade väl inte. Var väl för feg för att göra om samma misstag igen. Men det spelar inte roll hur långsamt man än går för till slut så kommer man ändå komma fram till klippkanten och då finns det inte så mycket att göra. Vet inte falla jag ska vara arg på honom eller mig själv. Måste ju ändå vart jag som va mest korkad i detta fallet. Jag menar: hur jävla många kan vara så dumma å gå på samma smörande två gånger? Den männsikan måste väl ändå vara ganska blåst....eller helt enkelt bara vara väldigt kär.
I vilket fall så verkar hon i alla fall kunna gå med på att vara en leksak. Blir framtagen när hon behövs och sen bara släng undan nånstans och sen blir uppletat efter en tid för att roa igen. Men vid det här laget borde hon ha lärt sig att då blir man bara sårad. Vilket hon iofs redan har insett men hon vill inte tro att världen är så grym som den verkar. Hon vill tro att det tillslut är slut på slängandet och att hon får bli kvar i dennes varma mysiga famn.
Men sånt är inte livet! Det är hårt och den som inte klarar av det får skylla sig själv!
Nä nu måste jag faktiskt ta mig i kragen och bestämma mig. Det går inte åka fram å tillbaka i evigheter. Någon gång måste man bestämma sig för vart man står och hur man vill ha sitt liv.
Igår va allt bara bajs. Nu vet jag inte längre, nu är det nog bara lite deppigt. Tror att allt kommer vara bra till helgen. Annars kommer jag att ha en djupt deprimerande helg att inte se framemot. Hoppas att någon vänlig och trevligt själ har lust att hitta på något kul med mig så jag slipper tänka så mycket. Men filmkväll med romantiska komedier är total fördjudet! Jag vill se en rysare och sätta popcorn i halsen och få dricka att spruta ur näsan. Eller i alla fall nästan.
Förövrigt förstår jag inte varför folk vill få mig att framstå som en jävla slampa. Va bara en liten notis jag råkade göra idag. Hade jag inte redan vart så deppig så hade jag sagt nått men jag orkade inte det just då. hade jobbigare saker att tänka på, elelr försöka sluta tänka på kanske jag ska säga. Som tur va så har vi ingen teater på måndagar så jag kunde få vara ifrån teatergänget ett tag. Istället vandrade jag skolan runt med Sofia som fick mig på bättre tankar och dessutom hjälpte mig plugga in glosorna i onödan =)
Fryser om händerna nu så då ska ja
